DU BAD MIG

Detta blir en helt ny början.

Tyckte jag hade tur.

Att träffa någon som dig.

En så kärleksfull figur.

 

Stabil, charmig och smart.

Nått ovanligt, det var uppenbart.

Något kärleksfullt startade redan då.

Vi blev redan från början lyckliga som få.

 

Du bad mig, så jag stannade kvar.

Ville ju se vem du verkligen var.

Du bad mig, och nu står vi här.

För nu kan jag se vem du verkligen är.

 

Du bad mig, jag gav dig en till chans.

Men förstår nu, att det leder ingenstans.

Finns inget som leder oss fram.

Vi skulle ju bli det ingen annan kan.

 

Något annat än kärlek startade för oss då.

För vi var ju ändå lyckliga som få.

Men allt som har en början.

Tar någon gång slut.

 

Vi fortsatte tillsammans, men bråken blev fler.

Men ändå kändes det som jag inte orka mer.

Även om de bra stunder, ändå fast där.

Samtidigt som all började driva oss isär.

 

Du bad mig, så jag stannade kvar.

Ville ju se vem du verkligen var.

Du bad mig, och nu står vi här.

För nu kan jag se vem du verkligen är.

 

Du bad mig, jag gav dig en till chans.

Men förstår nu, att det leder ingenstans.

Finns inget som leder oss fram.

Vi skulle ju bli det ingen annan kan.

 

Började längta efter nått annat, nått nytt.

Sökte efter drömmar som trist nog hade flytt.

Försökte ju hitta tillbaks till dig.

Men besvikelsen och längtan slet i mig.

 

Dagarna kändes långa, men också för korta.

Vi var nära, men ändå kändes du långt borta.

Jag behövde komma vidare igen.

Men dina ord slet i mig och sen.

 

Du bad mig, så jag stannade kvar.

Ville ju se vem du verkligen var.

Du bad mig, och nu står vi här.

För nu kan jag se vem du verkligen är.

 

Du bad mig, jag gav dig en till chans.

Men förstår nu, att det leder ingenstans.

Finns inget som leder oss fram.

Vi skulle ju bli det ingen annan kan.